Nedan redogörs i korthet för några aktuella domar från hovrätter och tingsrätter i vårdnadstvister och andra tvister om barn.

Boende och ensam vårdnad efter umgängessabotage

Enligt en dom från 2008 hade föräldrarna gemensam vårdnad om barnen, som skulle bo med sin mamma och träffa sin pappa ett veckoslut i månaden och på lov.

Av utredningen i det aktuella målet 2012 framgick att mamman hindrat pappan från att träffa barnen och att starka skäl talade för att mamman påverkat barnen till att ha en negativ inställning till honom.

Hovrättens bedömning av boendet

Hovrätten befarade att barnen helt skulle komma att förlora kontakten med sin pappa om de även i fortsättningen skulle bo med sin mamma. Domstolen bedömde att det var till barnens bästa att de bodde med pappan eftersom de då fick tillgång till två föräldrar. I realiteten riskerade de annars att inte få behålla sin pappa.

Hovrätten bedömde att barnens uppbrott skulle komma att bli både påfrestande och smärtsamt för dem. Det skulle komma att kräva en stor insats och mycket tålamod från pappan och barnens anhöriga på pappans sida och kanske skulle också olika stödinsatser från kommunens socialtjänst behövas.

Hovrättens bedömning av vårdnaden

Pappan fick också ensam vårdnad eftersom föräldrarnas problem att samarbeta innebar att det var olämpligt med gemensam vårdnad. Hovrätten utgick från att han skulle komma att ge mamman full insyn i barnens tillvaro och information om deras utveckling, skolgång m m.

Mamman fick ett relativt omfattande umgänge med barnen.

Byte av boendemiljö inte negativt för barnet

Domstolen ansåg att båda föräldrarna var lämpliga som boendeförälder.

Barnet hade bott hos pappan men det var pappans flickvän och farföräldrarna som tagit det största vårdnadsansvaret för barnet.

Domstolen ansåg därför att byte av boendemiljö från pappan till mamman inte skulle påverka barnet negativt.

Fördelarna med en överflyttning ansågs överväga nackdelarna i form av byte av bostadsort och förskola.

Gemensam vårdnad. Umgänge på Island 

Vårdnadstvist om en treårig flicka. Flickan bor med mamman i Sverige. Hon har umgänge med pappan på Island dit pappan har flyttat.

Hovrättens bedömning av vårdnaden

Det är bäst för flickan att föräldrarna fortsätter ha gemensam vårdnad om henne. Motsättningarna mellan föräldrarna verkar främst bero på att deras bristande förtroende för varandra utifrån tidigare konflikter och besvikelser. Som separerade föräldrar med ett gemensamt litet barn är det något som de båda måste försöka se förbi.

En fortsatt gemensam vårdnad ger också garantier för att den förälder som flickan inte stadigvarande bor hos har insyn i hennes förhållanden och möjlighet att delta i beslut som behöver fattas beträffande henne.

Hovrättens bedömning av umgänget

Flickan har nu vid fyra tillfällen haft veckolånga umgängestillfällen med sin pappa på Island. Inget annat har framkommit än att detta har fungerat bra. Mot den bakgrunden anser hovrätten att umgänget kan utökas till tio dagar per månad i enlighet med pappans yrkande.

​

​

Mamma förlorar vårdnaden p g a umgängessabotage

Föräldrarna till en 10-årig flicka hade kommit överens om att dottern skulle bo hos mamman och ha umgänge med pappan. Sedan mamman stoppat umgänget gick pappan till domstolen.

Dom meddelades om att pappan skulle få umgänge. Mamma följde emellertid inte domen. Hon gjorde flera polisanmälningar mot pappan med utredningarna lades ner.

Domstolen ansåg inte att något talade för att dottern skulle fara illa av kontakt med pappan.

Dottern hade en god relation med mamman men då det var mera troligt att pappan skulle se till att barnet fick nära och goda kontakter med båda föräldrarna - modern hade en historia av umgängessabotage - gav domstolen ensam vårdnad åt pappan.

Växelvis boende det bästa för sjuåring

En sjuårig flicka hade bott stadigvarande med sin mamma och haft umgänge med sin pappa. Pappan yrkade på växelvis boende. Mamman hävdade att flickan varit orolig inför umgänget och att hon var rädd för pappan. Tingsrätten fann emellertid inget stöd för att det var så och beslutade att flickan skulle bo växelvis, en vecka i taget, hos vardera föräldern.

Domen överklagades av mamman. Svea hovrätt konstaterade att det växelvisa boendet, som då pågått i ca 8 månader, fungerat bra och bedömde att det var bäst för flickan att fortsätta bo med båda föräldrarna. Hovrätten fastställde därför tingsrättens dom om växelvis boende.

Olovligt kvarhållande enligt Haagkonventionen?

Det uppstod tvist mellan två föräldrar, som bodde i USA respektive Sverige, om med vem deras sexårige son skulle bo. De hade gemensam vårdnad om sonen. Han hade både svenskt och amerikanskt medborgarskap. Han hade bott tillsammans med sin mamma i USA i tre månader våren 2012 och vistades med sin pappa i Sverige sommaren 2012.

Föräldrarnas avtal om boendet

Föräldrarna hade tidigare skrivit ett avtal om att sonen skulle bo hos mamman i USA och regelbundet träffa pappan i Sverige. Pappan sa sedan upp avtalet och efter sommaren behöll han sonen i Sverige. Mamman väckte då talan mot pappan vid tingsrätten och yrkade att pojken skulle överflyttas till henne i enlighet med 1980 års Haagkonvention.

Tingsrätten gav mamman rätt och beslutade att sonen skulle överflyttas till USA. Pappan överklagade till hovrätten, som gjorde en annan bedömning.

Hovrätten ansåg att det inte gick att få fram en entydig bild om avtalets närmare innebörd. Det gick inte att slå fast att föräldrarnas gemensamma avsikt var att pojkens vistelse i USA skulle vara stadigvarande. Föräldrarna hade olika uppfattning om detta.

Hemvist avgörande enligt Haagkonventionen

Om pojken hade sitt hemvist i USA hade pappan, enligt Haagkonventionen, olovligt hållit honom kvar i Sverige. Med  stöd av Haagkonventionen skulle pojken då kunna överflyttas till USA.

Hovrätten bedömde emellertid att pojken hade sitt hemvist i Sverige och inte i USA. Det var därför inte fråga om olovligt kvarhållande i Haagkonventionens mening. Hovrätten avslog följaktligen mammans yrkande om överflyttning och ändrade tingsrättens beslut.

​

​

​

​

​

​